Hard workwork
Nu när jag är så glad över mitt jobb måste jag passa på att berätta om en sjukt bra dokumentär som jag såg på svt för ett par dagar sedan. Den handlade om några män i Bangladesh som arbetade med att skrota fartyg. Deras arbete var både extremt riskfyllt, tung och slitsamt. Jätteobehagligt att se vilka farliga jobb det finns! En utav männen berättade att några av dem arbetat så länge med järn att deras kroppar var magnetiska. Huden hade alltså tagit upp så pass mycket järn att det gick att fästa magneter på deras kroppar!
Trots långa resvägar, otillräcklig (eller ingen) skyddsutrustning och en extremt dålig arbetsmiljö var männen ändå väldigt tacksamma över sina jobb. De var glada över att de överhuvudtaget hade ett arbete och att de på så sätt kunde försörja sina familjer.
- Men jag är inte rädd. Jag kan dö i dag, i morgon eller någon annan gång, sa en utav männen kommer jag ihåg.
Orden fastnade i mitt huvud. De visste att de kunde dö vilken dag som helst. I och med sitt arbete tog de stora risker både hälsomässigt och skademässigt sett. Ändå skrattade, skojade och sjöng de ofta för att hålla modet uppe. Sanna kämpar att minnas de dagar man klagar på sitt jobb eller sina studier. Ni har hört det förr, men det är ju sant: Det finns alltid de som har det värre. Att se hur verkligheten för en annan ser ut kan ofta få en att inse hur otroligt bra vi själva har det. Sorgligt men sant.
Kommentarer
Trackback
