cheernalist

Desto mer man tränar desto mer vill man träna. Så är det verkligen! Träning skapar liksom något slags sug, någon form av beroende. Det är en underbar känsla när kroppen liksom bara skriker efter att få hoppa, studsa, springa runt och slösa på sin energi :)

Den senaste tiden har jag verkligen prioriterat träningen först. Jag har mått sååå bra av det, jag har visserligen fått tragglas med en kronisk träningsverk, ständiga stretchsträckningar och x antal blåmärken, bucklor och bulor. Det har vart tidiga mor'nar med sena kvällar om vartannat, långa och många resor. Men allt har det bara kännt sååå värt det!

Bikramyogan började jag egentligen på bara för att jag blev så extremt nyfiken vad det var för något när jag fick höra om det. Redan innan jag ens börjat kände jag att det här skulle vara min grej! Sedan min första vecka i svett-rummet har mitt mål dock vart annat än bara en grej jag ville testa för skojs skull. Jag tänker inte klysha till det med att säga att yogan blev mitt levnadssätt, min nya livsstil eller ens min vägledare för att hitta mig själv. Nej, nej, nej, till den nivån tar jag det (ännu) inte. Nu har mitt mål bara vart att öka på förbränningen en hel del, kötta stretch som ett vilddjur och helt enkelt få en starkare, smidigare kropp. Och efter bara drygt 20 gångers utövanden, kan jag säga att jag redan känner stora skillnader sedan start. Underbart!


Nu kommer dock men-et (för det verkar ju alltid finnas ett sådant i alla sammanhang). TIDEN och PENGARNA. Det är ju så att att det finns andra saker man måste ägna sig åt i livet, jobb, skola och tyvärr också en massa dötid som jag skulle vilja få lov att kalla det. Alltså tid till småplocksgrejer som måste fixas, vare sig man har lust eller inte.


Är man inte på elitnivå i en sport där man faktiskt kan dra in stålar för sitt intresse och sin träning, så går det antagligen inte lägga hela sin kropp och själ på något man ändå vet inte kommer ge en karriär eller klöver i fickan. Eller? Är det kanske ändå möjligt? Ja, det får ni ta och sova på nu.

På torsdag går den tidning i tryck som vi arbetat med de senaste veckorna i skolan. Vår tidning heter Kurage och handlar om självvalda upplevelser, alltså händelser som folk varit / är med om genom sina jobb, friviligga arbeten eller bara intressen. Mitt strå i stacken (haha säger man så?) är bland annat en artikel om Bikramyoga. Tillsammans med Dennis åkte jag till BikramYoga Södermalm och deltog under en yogalektion. I artikeln jämför sedan jag och Dennis våra upplevelser och berättar om hur det kändes att utöva yogan, kämpa med rörelserna och svettas under 90 minuter i ett 40 grader varmt rum.